Men vad händer?

Vad hände med KUL? Seriöst! Vad hände med KUL?
Du vet, K som i kalasroligt, U som i ultraskoj och L som i LOL.
Vad hände?
 
Det kommer alltid att finnas leriga vägar och skuggiga platser att traska i och på, men varför gå i lera och sörja när man kan gå på isen och ha det glatt. Typ.
 
Blir man inte less på att känna skoskav, på hur saker och ting ska problematiseras, analyseras, vändas och vridas på, kännas på, tyckas om? No pain, no gain.
Och så vidare.
Lätt ses inte fint. Inte heller kul. Det platsar liksom inte in. Allt ska liksom vääärkas fram.
Blä!
 
Imorgon är det tamef-n jag som ska ha kul! Så det så!
Over and out från gnäll- och skällfabriken.

Var försiktig med vad du önskar - det kan slå in!

Ja, så fick jag då mitt oväder.
Hörde vädergudarna, eller var det möjligtvis yr.no, prata igår om ett riktigt rejält regnoväder som skulle dra in över Västerbotten. Härligt tänkte jag. Söndagkväll med ösregn, åska och blixtar. Kura i soffan med en kopp te, nöjd över inomhusvärmen. Somna till rasande smatter utanför öppet sovrumsfönster.
Och jo då. Det började bra, kring halv åtta, åtta på kvällen. Regnet öste ner.
Men sen. Vad hände? Vad gick snett? Det bara fes av! Och när det var dags för att gå och lägga sig hördes inte ens ett stillsamt droppande. Besvikelse.
Men då idag kom det. På en måndag, inte söndag - utan på en måndag. När jag hade tygskor, strumpbyxor och möte i stan.
Så jag fick mitt oväder. Fast utan åska och blixtar. Och på fel dag. Men i alla fall. Ett oväder.
 

Guldkorn

Så har helget rusat förbi i 110 knyck. Det slår liksom aldrig fel, verkar tillhöra naturlagarna.
Men jag har i alla fall fått med mig några guldkorn.
Fredagens after work med fd kollegorna bjöd på toppenumgänge och många skratt.
Lördagen var härligt opretantiös med solslapp på bron, förtroliga samtal med fina vännen och kräftskiva.
Söndagen toppades med framtidsplaner, rastning av gräsklipparen och rafflande fotbollsmatch som fick mammahjärtat att svälla av stolthet.
 
Så, då tar vi omtag imorgon. Ny vecka, nya möjligheter och allt det där.
 
Tjingeling!
 
 
 
 
 

To go bananas

Min intention i början av sommaren var att anlägga rabatt. Jag hör när jag formulerar meningen att det låter vuxet och pretantiöst - för att vara mig. Men så var det i alla fall. Men så blev det inte.
Unnar mig lyxen att lägga ansvaret utanför mig själv och skyller på bristen av fint väder.
 
Men, i alla fall var det min intention. Så svärmor tog med mig till några inlands-damer och jag vallades runt i några riktigt inspirerande vyer. Jag och svågerns kamera went bananas helt enkelt. Och här kommer några bildbevis!
 
                                                                     
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         

One of those days

Lördag.
Träningsvärk i smilgropar och skrattmuskler efter härligt fredagssällskap.
Energi och glädje.
Sol.
Hemmastök och prinsmys.
Kräftskiva med världens bästa grannar.
 
Josåatt...
 
 

Inte kasta sten i glashus

I somras var vi på glasbruket i Boda. Förutom glasblåsning, utställning och försäljning av Kosta Boda-glas fanns det i delar av det gamla glasbruket en inredningsbutik som verkligen kickade igång inspirationen!
 
 
 
 

Bara gör!

Det regnar ute. Riktigt stora, blöta droppar. Och luften är varm och kvav. Himlen har varit lovande blygrå och vindarna har ilsket slitit i buskarna, men det mysinbjudande ovädret lyser ännu med sin frånvaro.
Kurar ändå med en kopp te, laptopen och teven.
 
Känner mig nöjd över dagen. Trött men nöjd. Har pratat om motivation idag på en Shiftlunch på Norrlands Operan.
Pirrigt och nervöst innan, jättekul under tiden och härlig känsla efteråt! Vill göra mera!
Så, vad handlade det om då?
Jo, jag pratade om att helt enkelt HOPPA ÖVER själva inväntandet av motivationen, att BESTÄMMA sig för att göra det man vet att man kommer att må bra av, GÖRA det och sedan kommer lusten, eller vanan, av sig själv.
Inte rocket science direkt, men ändå lite uppochner för en känslomänniska som mig!
 

En blandning av sött och salt

"Stockholm i mitt hjärta..."

Stockholm, Stockholm. Åh vad jag älskar denna stad!

Tempot, energin, ständig rörelse, gammalt möter nytt, vackra människor, något oväntat i varje gatuhörn...

 

Så, i helgen var det då dags. För M I D N A T T S L O P P E T *dramatisk trumvirvel*. Men utan min medverkan. Bråkande, illvilliga, envisa muskler ställde till det för mig och satte käppar i hjulet.

Oj så ledsen jag har varit över detta, men - efter Bryt ihop kommer Bit ihop. Så istället la jag fokus på shopping och stadsstrosande - och självklart hejande på mina medlöpare; maken, fadern, brodern och svägerskan.

 

Och snacka om stämning. Från det man klev in i tunnelbanan och såg alla dessa blåklädda löpare med startgruppsnumret runt handleden till ösig uppvärmningsrock på Zinkesdamm. Tänk er närmare 30 000 smurfblå löpare på ett och samma ställe, med fokus och förväntan i blicken! OMG - vad jag ville vara med!

 

Och nästa år, dä j---lar är jag med!

Då är det dags för Björnsmide runners springer igen!

 

Me and baby-bro!

 

Nöjd make efter väl genomfört lopp!

 

Söndagspromenad genom Humlegården...

 

...och fönstershopping.

 

 

 


Over and out

Denna dag ett liv.
Ja, så har det verkligen varit idag. Från hemmapysslande altanlaserare, till målsägande tjänsteman, till lärande coach, till strategisk planerare, till veckohandlande småbarnsmamma, till tappert men förgäves kämpande löpare.
 
Nu ger denna hjälte upp.
Sparar tacksamhet över både bedrövelser, insikter, intryck, lättnader och erfarenheter tills imorgon.
 
Tack och go natt från mig.
 
 
 

Den ofrivilliga uppföljningen?

Jaha, så hur går det med livet då? Med ryggen och löpningen? Och med att börja om med vardagen? Kanske du undrar, eller inte.
 
Nåväl, du som undrar. Tackar som frågar.
Ryggen är fortfarande bångstyrig och omedgörlig.
Kroppen är full med löplust, men benen är inte fulla med spring.
Vardagen är överskattad (okej, ge mig några dagar till och fråga igen), full med intryck och fattig på mina prinsar.
 
Imorgon väntar ledighet. Och prinsmys. Me like.
 

Avslutat kapitel

Idag är det dags att avsluta kapitel Sommarlov 2012. Och jag har använt min tid väl; njutit av varje dag, medvetet och intensivt tagit tillvara på det som hänt och varit, kring mig och i mig. Levt efter begreppet make every day count. Och så har det varit, varje dag har räknats. Kollar i bakspegeln och ångrar ingenting.
 
Men önskar och vill. Efter mer.
Mer ledigt, mer värme, mer hemmapåtande, mer trädgårdspyssel, mer och fler stunder med fina vänner, mer av allt.
 
Men för att komma vidare med boken Livet antar jag att varje kapitel måste avslutas för att ett nytt ska kunna påbörjas, so they say.
Så idag avslutar vi kapitlet Sommarlov 2012. Med vemod, värme och tacksamhet.
 

Klara, färdiga, gå...?

Jahaja. Lördag. Om en vecka är det dags för Midnattsloppet i Stockholm. Som jag är anmäld till.
Träningen har väl inte gått som planerat sista tiden, hade räknat med att ha sprungit milen i månadsskiftet juli/augusti och vid det här laget ägna mig åt att öka tempo och träna backar.
 
Istället strejkar ryggen och vill inte alls vara med. Haft värk i några veckor, som bara blivit värre. Att gå har smärtat och springa har inte funkat. Efter att ha träffat två sjukgymnaster hoppas jag nu på att bli så pass bra att jag fortfarande kan delta i loppet - och inte bara behöva stå bredvid och heja.
 
Istället för att fokusera på vilken tid jag kommer att springa på ligger nu fokus på att överhuvudtaget kunna vara med. Snacka om perspektivbyte.
 
Nåväl, imorgon hoppas jag på att kunna springa en kortare runda. Håll tummarna att det funkar!
 
Lite orolig blir man ju över att det finns en "Efterhanteringen", efter målet... Låter plycksbådande! ;-)
(Bild lånad från Midnattsloppets sida på Facebook.)

Tacksam var ordet

Liksom många andra har även jag denna sommar förgäves längtat efter värme och många långa lata dagar med strålande sol och klarblå himmel.
Tills jag insåg härom dagen att sommaren faktiskt varit helt okej.
Regndagarna har varit få och barfotadagarna många.
Jag har sovit med fönstret öppet och jag har märken på kroppen efter solbränna.
Jag har gjort det jag har velat, utan att bli hindrad av vädret.
Jag har sovit, ätit, rest och sett. Jag har tankat kärlek och kramar. Jag har umgåtts med vänner och druckit mojito i den ljusa sommarnatten. Jag har sprungit, badat och skrattat.
 
Och det mina kära vänner, det ger mer energi än självaste solen!
 
 

U lucky bastard

Oj vad jag har jag frotterat mig med finfina människor den senaste tiden.
Ingen nämnd, ingen glömd. Men alla på nåt vis en del i mitt liv. En del av det stora i det lilla. Diamanter i en ibland dammig tillvaro.
Att lilla jag har så fina människor i mitt liv. Idag. Igår. Och imorgon.
 
Lucky bastard.
 

Kura skymning

Det börjar mörkna om kvällarna nu. Till och med i norrland. Vänner börjar jobba igen efter semestern. Och folk börjar kura och tända ljus.
Själv går jag fortfarande i någon slags försommarförväntan, och inväntar den kompakta, klibbiga, härliga högsommarhettan.
 
 
 
 
Och när jag väl kommer att acceptera att det är dags att börja kura
 och tända ljus kan jag ju alltid ta fram mina bilder och välja att komma ihåg de fina
sommardagar som faktiskt varit...

Knack, knack

I fem härliga, ljuvliga veckor har jag befunnit mig på planten Bubblan. Jag har dragit täcket över huvudet, satt på skygglapparna och ägnat mig helt och fullt och totalt åt förnekelse vad gäller världen utanför. 
And I have been damn good at it!
Men så i helgen. I helgen - med bara en veckas ledighet kvar - har den andra verkligheten, ni vet - den med fler invånare än fyra, knackat på och tyckt att nu får jag nog börja vara lite anträffbar. Så jag har försiktigt lyft på täcket, börjat glutta utanför och inser att även denna gång måste båda mina verkligheter förenas. Igen.
Så, av med täcket, bort med skygglapparna och välkommen medvetenhet och omvärld.
Men pyjamasen behåller jag banne mig på en vecka till!
 
 

Triss i S

 
 
 
 
Har triss i S idag.
 
Soligt.
Storstädning.
Splittrad.
 

Hemma

Sent i förrgårkväll kom vi hem till Bullerbyn och kära huset, efter att ha varit borta i två veckor.
Hem till mogna jordgubbar och överblommad Schersmin. Hem till kära grannar och vänner. Hem till det bekanta.
Hem med laddade batterier.
 
 
 
 
 
Men först hade vi hääärliga dagar i Härnösand, med bl a båttur genom stan 
 
 
och diverse sällskapsspel.
 
Stora A hjälpte morfar med bygge...
 
medan lilla G och jag bakade blåbärsmuffins.
 
 

Paus

Träffade idag en gammal vän. Eller gammal och gammal, hon är yngre än mig. Men vi har känt varandra länge och väl. Vi har alltid bott på olika orter, men sedan en lång tid tillbaka bor vi ganska långt ifrån varandra. Vi är båda småbarnsföräldrar och har fullt upp med det vardagliga livet. Så det går lång tid utan att vi pratas vid eller träffas.
Men när vi väl träffas - då är det som om tiden stått stilla, som om man bara tryckt på pausknappen för att gå och fixa fikat. Samtalet flyter på, man tar vid där vi slutade sist, det kramas och skrattas, det nickas igenkännande och det växlas mellan det glada och det tunga.
Och jag blir varm i själen. För jag vet att det är så, även med andra av mina vänner. Det är inte alltid vi hinner ses eller prioriterar att pratas vid regelbundet. Men med riktiga vänner trycker man aldrig på stopp. Man trycker bara på paus.
 

RSS 2.0