Do your vision

Var i dag på coachmöte. Givande som alltid. Känner mig ödmjuk och tacksam för möjligheten att få finnas i det sammanhanget och hela tiden lära känna nya coacher och utbyta erfarenheter.


Efter mötet upptäcker jag en text på min stol, som jag suttit på under mötet!


Väljer att se det som ett tecken! ;-)


...och efter måndag kommer tisdag.

Tisdag. Sista januari och det snöar ute. Men ändå...
Det har vänt, går åt rätt håll.
Saker och ting faller på plats.


Hyllning till en måndag

Och så var det måndag igen.
När man tänker efter kan man ju inte låta bli att gilla måndagar. Dom är ju liksom början, på allt. Om det inte vore för måndagar skulle det inte bli tisdagar, om det inte vore för tisdagar skulle det inte bli onsdagar, om det inte... Ja, ni hajar!

Så måndagar behövs, precis som allt annat som behöver en början. Tycker att vi just därför ger denna måndag lite extra cred!



Dessutom behövs vissa dagar för att man ska uppskatta andra dagar mer! ;-)


Helgen som gått

Så är helgen snart över, det gick i en svichande fart. Själv har jag spenderat den hos svärföräldrarna i inlandet och njutit av att livet gått i slowmotion för en stund;
frukost med inredningstidning och knaster från vespisen,
ungarna i pulkabacken,
skoteråkning,
kurande framför brasan i rummet.













Och utanför bubblan pågår en annan verklighet...


Ibland tänker man tokigt...

Läste i dag ett citat på FB med hög igenkänningsfaktor...
Så håll till godo, onsdagen till ära bjuder jag på klokhet a la Nalle Puh!

"Ibland, när jag säger vad jag tänker, märker jag att så tycker jag inte."
 - Nalle Puh -


Dumlekakor och hjärtegryn

Hemmamys idag med Lilla G, som är ordentligt förkyld. Tempot går i slowmotion, och det passar mig perfekt idag. 
Då kan man ju alltid passa på att baka Dumlekakor!







 
Givetvis behöver man Dumle...


och lite annat...


och gärna 1 st hjärtegryn som medhjälpare!


Ta daa!


Hinderbana a la Moraträsk

Ibland kommer man på sig själv med att stå inför ett hinder, ett träsk, ett fartgupp eller ett helt berg - ett riktigt hinder eller ett tänkt hinder.

Hade svårt att somna igår och funderade över ett "tänkt hinder" jag står inför, som pendlar mellan att vara ett fartgupp och självaste Himalaya. Ja, jag vet... Inte det bästa att fundera på när man ska sova!
Men när jag som bäst funderade och började luta mot att detta hinder skulle få agera återvändsgränd kom jag att tänka på en låt Moraträsk gjorde för en halv evighet sedan; Nu ska vi ut på tigerjakt... eller nåt liknande!

"Vi kommer till ett berg, vi kommer till ett berg (kom ihåg, det krävs att tungan är inkilad bakom underläppen - annars blir det liksom inte rätt!), vi kan inte gå runt det, vi kan inte gå runt det, vi kan inte gå under det, vi kan inte gå under det, vi måste klättra över det, vi måste klättra över det, klapp, klapp, klapp..."

Och så är det ju, vi måste klättra över det, eller gå igenom det, eller forcera det. Finns liksom inga genvägar. Inte om vi vill komma framåt, på just den vägen.
Så, på med Moraträsk på Spotify (finns dom ens att hitta där?!) och påbörja mantrat; "vi kan inte gå runt det..."


Rikedom...

Det kan vara så att jag har dom bästaste av vänner. Okej, ett helt subjektivt antagande, men ändå... Tror att det kan vara så!

Har hört något i stil med att man kan bedömma en människa utifrån vilka vänner den har, och skulle så vara fallet... ja, vad säger det om mig!? ;-)



Så, till alla er gamla vänner, nya vänner, till synes slumpmässigt tillkomna vänner, noga utvalda vänner och inte än upptäckta vänner - kärlek till er alla! ♥ 
Tack för att ni finns och berikar mitt liv!


Fredagsfrukost

Fredagsfrukost.








Och ute vräker snön ner...


Right here, right now

"It doesn´t come later. Everything you´re supposed to do i here right now."
Byron Katie

Finns liksom inga ursäkter längre... ;-)


Tar du den raka vägen till målet? Eller den krokiga?


Mer damm än diamanter

Känns som om det är dags för en uppdatering av bloggen. Kruxet är bara att inspirationen inte är på topp just nu, å andra sidan inte på botten heller.
Inledde helgen med att vara sjuk. Igen. Lider fortfarande av sviterna av Femte sjukan, med jobbig värk i lederna. Känns lite märkligt med en barnsjukdom i min ålder, men jag kan ju alltid välja att se det som om jag är väldigt ungdomlig av mig! ;-)
I alla fall har värken fått mig att göra... ja, typ ingenting i helgen. Men lika mycket som jag gillar "diamanterna" i mitt liv gillar jag också "dammet". Inte värken då, men det härliga oglamourösa med att tassa omkring hemma i huvtröja och mjukisbyxor, fundera över lunch, mellis och middag, äta varma mackor framför Bompa, sova mer än vanligt, dricka kopiösa mängder te och prata allvar och strunt med grannfrun. Det är liksom livet på en pinne. Liksom på rikt.










Men lite bakande blev det i alla fall! =)


Perspektiv ger tacksamhet

Samtalade med fina vännen idag och under samtalet hör jag mig själv säga att perspektiv ger tacksamhet. Och just som jag säger det känner jag hur sant det är, en insikt som landar i magen.

Ibland händer jobbiga saker, sånt som man har svårt att se någon mening med eller att det överhuvudtaget kan finns något positivt med. Men sen, nån dag, långt senare, upptäcker man att man helt plötsligt uppskattar saker man tagit för givet eller aldrig reflekterat över. Och man kommer på sig med att känna tacksamhet för det nya perspektivet.

Så, idag väljer jag att känna tacksamhet för perspektiv.



Min favvodrog...

För en tid sedan påstod min coachguru LL att insikter inte är framsteg. Punkt. Möjligtvis kan de leda till framsteg, om man lägger på en handling. Okej. Jag kände mig lite som ett utropstecken. Och ett frågetecken. På samma gång liksom. Om ni inte haft den känslan kan jag berätta att för mig känns den som om hela mitt ansikte blir en långsmal oval, lite som ett O på tvären.

Nåväl, det var inte det jag skulle utveckla. Tanken triggade. Jag, som är en första klassens insikts-junkie, fick något att bita i. Skulle det alltså betyda att alla dessa härliga insikter som drabbar mig för jämnan inte är framsteg?
Jag som älskar att vara i mitt huvud och rota runt, som får en kick för varje ny insikt. Ju större insikt, ju större rusch. Som kräver allt fler insikter ju fler jag får. Som, om jag fick betalt för det, skulle kunna ägna hela dagarna att utforska fenomenet insikter.

Men, det finns en sanning i påståendet. Ingen handling - inget framsteg. Det enda som hänt är att jag kanske förstått varför jag inte kommer framåt, eller varför jag agerar som jag gör, eller kommit på vad jag vill bli när jag blir stor, eller... Ja, ni hajjar. Men det har ju inte lett till någon förändring, om jag inte lägger på en handling.

Hm... Vad gör jag av denna insikt...? 


Drömmar

Jag har en bekant som är på väg på sitt livs äventyr. Hon har sålt sitt hus och sina ägodelar och drar utomlands, för att leva som digital nomad. Just nu befinner hon sig i Stockholm och i morgon lämnar hon Sverige. Jag kommer på mig själv med att sitta och fundera över vad som möjligtvis kan röra sig i hennes huvud just nu. Pirrig? Orolig? Glad? Förväntasfull? En känsla av att styra sitt eget liv?

Själv skulle jag vara livrädd. Fullkomligt. Kanske för att det inte är min dröm. Står själv inför en utmaning, ja, inte av den kalibern, men i alla fall. En för mig andas-in-och-ut-i-en-papperspåse-utmaning. En utmaning som jag överväger att dumpa. Trots att det är något jag vill göra. Eller åtminstone ha resultatet och erfarenheten av, men det innebär lite görande först.

När vet man om drömmarna är värda görandet? Eller är det bra som det är? Hur ska förverkligandet av drömmar kännas?


Framtidsutsikter?
 


Snö, snö, snö... åsså lite SATC!

Så har den då kommit, på riktigt. Snön alltså. Här har den vräkt ner i några dagar och hållit maken sysselsatt.
Själv har jag legat sjuk och nerbäddad, försjunken i självömkan.

I dag gjorde familjen det enda rätta, dom passade på att njuta av snön och drog till Bräntis för att åka bob (jag vet, jag vet - kidsen i dag säger snowracer, men som den sjuttiotalist jag är så heter det bob!)

Och jag? Jag passade på att frossa i Sex and the city, som grannen lånat ut! =)



Ingen utflykt är komplett utan fikat!









Vintern är nog som vackrast när snön just kommit i stora mängder och omsluter allt som en blandning av nyvispad grädde, maränger och kristyr... Då kliar det i fotofingrarna!


Det gäller att se glädjen i det lilla...

Idag gillar vi:

att ha pedagogiska småbarnsmammor efter oss i Maxikön, som låter de små liven hjälpa till att packa upp ur vagnen, smaka på diverse olika förpackningar och prata med kassörskan.

För medan kön bakom ser allt mer missnöjd ut får jag chans att packa mina påsar i lugn och ro, och i precis den ordning jag vill!

I like! ;-)


Tyder tecken...

Har haft ledigt två dagar och tänkte att det äntligen skulle bli lite ordning på torpet, mellan nyårsfirande och slappande. Slutade dock med varken hackat eller malet - jo, nytt år blev det, men varken ordning eller slappat!

När jag satt med min frustration lästa jag detta blogginlägg; http://www.blogkeen.com/view_blog.aspx?id=7305327&blog=198694, där bloggaren på förhand bestämt sig för att låta soffmonstret ta honom och då slog det mig! Visst ja, det går ju faktiskt att bestämma sig för att idag ska jag inte göra nånting! Då blir det ju liksom bara bonus om nåt blir gjort!

Sitter sedan och slappar lite mer legitimt i tv-soffan och tittar på Stjärnorna på slottet, och får höra en professor prata om hur viktigt det är för hjärnan att man då och då gör ingenting! Tydligen är det signaler som hittar rätt och så vidare...! Ska nog återuppta det här med slappandet...


RSS 2.0