Då var det dax då...

Papperna är insorterade.
Skrivbordet är synligt.
Information överlämnad.
Telefonen utknappad.
Tjänstemobilen avstängd.
Jobbmejlen hänvisad.
 
Sjögrenskan har gått på semester.
 

Nu

Känner rastlösheten ta över kroppen, mer och mer för varje dag.
En semesterförväntan som är så fysisk att den inte går att undgå.
Ledan driver på, färgar dagen, med en nyans av irritation som anas där bakom.
Kroppen skriker efter frihet och hjärnan är fylld med längtan.
Det gnager, det bryter, det stramar.
Jag vill. Nu. Inte sen. Nu.
Känner rastlösheten ta över kroppen, mer och mer för varje dag.
 

Spring i bena

Tänkte på vad mycket jag tar med mig från den här Softrunners-grejen. Och då menar jag inte bara bättre kondis och slimmade ben... *blink *blink.
Nä, tänkte mer på vikten av att göra saker för sin egen skull. Och att ha ett tydligt mål. Och att vara beredd att bara göra och inte känna.
 
Bestämde mig tidigt för att det här gör jag för att jag vill verkligen lära mig att springa, skit i om dom andra springer fortare, har bättre kondition, snyggare träningskläder.
Bestämde mig för att innan 18 augusti ska jag kunna ta mig runt en mil, mestadels springande. 
Bestämde mig för att det kräver att jag tränar tre gånger i veckan. Från början - inte sen. Tre gånger, oavsett trötthet och bra på tv:n.
 
Och jag tar med mig en känsla av att J A G kan klara fortsättningen själv, för jag tog med mig dessa saker ända från början. Så hur kul det än är att göra saker med andra, så hänger det på mig i alla fall i slutändan.
Och jag vet, att detta blir en sommar med spring i benen.
 
 

Jo, en annan är ju van...

Idag har jag varit på sista Softrunners-passet. Idag var det "uppspringning", som några i gruppen kallade det. Trots att jag redan sprungit 20 minuter och visste att jag klarade det blev jag lite smittad av de andras nervositet och förväntan, "hur ska det här gå", "så länge har jag aldrig sprungit", "vart ska vi springa".
Och självklart gick det ju hur bra som helst!
 
Innan vi skildes åt informerade man oss om nästkommande löpgrupper som startar både i sommar och i höst, och vi fick klart för oss att vi nu tillhör gruppen vana löpare.
 
Det ni, lilla jag - van löpare! Det är inte fy skam det!

Den blomstertid nu kommer...

 
med lust och fägring stor
Du nalkas ljuva sommar
Då gräs och gröda gror...
 
 
 
 
 
 
 

På rikt, liksom

Midsommarhelgen har ju bara varit hur bra som helst.
Jag har umgåtts och skrattat, solat och fotat, ätit och slappat.
Och framförallt.
Nu är det på rikt. NU är sommaren här, känslan liksom solen och värmen har infunnit sig.
Nu inväntas bara sista pusselbiten för att göra bilden perfekt - semestern!
Nedräkning pågår...
 
 

Bevis

Ja hörrni, inte hade jag tänkt vara från bloggen så här länge!
Skulle kunna skylla på stress, sjukt mycket på jobbet, en dator som krånglar, mycket att göra på kvällarna...
Men det gör ju ingen glad!
 
Så istället kan jag berätta att jag just nu samlar bevis för att sommaren är här och att semestern är nära.
Hittills har jag hittat
mygg,
solbrända barnnackar,
skolavslutning,
en mamma som fastnat i snoozeträsket,
ljusa kvällar som gör att man inte vill lägga sig - vad gör det att man är trött, snart är det semester och då får man ju vila...,
sjukt mycket på jobbet (är faktiskt ett tecken på att semestern är nära!),
matlådorna som lyser med sin frånvaro i frysen - vad gör det, det är ju snart semester, vi behöver inga matlådor...,
grillsugna vänner,
gladare ansikten,
förhoppningsfulla ögon,
doft av syrén och rönnbärsblom.
Och så klart - nedräkningen! Bara sju arbetsdagar kvar nu...

Flexibel oordning?

Tänker att det är med flex som med ordningen hemma.
Det tar en himla tid att arbeta ihop respektive städa iordning,
men bara en grisblink att förbruka respektiva stöka till.

Josåatt...

En repris

Härliga, ljuvliga söndag lämnar en lika tillfredsställande känsla som lördagen efter sig.
Har hunnit blogga, springa, frossa, klippa, baka, städa, filosofera, boka, krama, FK:a (tror inte man säger så egentligen...) och ännu är kvällen inte helt slut!

Har en märklig vecka framför mig, med bara två dagar på kontoret. Men märkligt är bra, annorlunda, och det är ju bra!

Vill ni se lite bilder från dagen?
Det tar jag som ett "ja"!


Mmm... Rabarberpaj...











Makeover

Den här tiden på året blir jag så jäkla sugen på att göra om. Göra om i stort sett allt.
Jag vill göra om inomhus; sätta upp panel istället för fonvägg, jag vill köpa nya möbler, jag vill vitolja furugolvet, jag vill bygga till...
Jag vill göra om utomhus; jag vill ha växthus, jag vill ha en inglasning på altanen - i alla fall ett tak, jag vill knocka ner lekstugan, jag vill ha ett stort uthus - i samma stil som ett gammaldags gårdshus, jag vill ha nya krukor, jag vill bygga bänkar...
Jag vill göra om mig själv; jag vill ha en ny garderob, jag vill lägga en ny sminkning, jag vill ha härliga, oprovade ansiktskrämer, jag vill ha ett blondare hår, jag vill ha ett längre hår - eller möjligvis kortare... 

Åh, vad jag vill göra om!


Like a lot

Det känns som om livet går i 180 knyck just nu. Mycket på jobbet och kvällarna är fulla med aktiviteter, t o m helgerna är bokade. I och för sig med roligheter, men ni vet hur det kan kännas ibland. Man vill ha en dag obokad. Man vill kunna andas, man vill kunna vara spontan, - man vill t o m få tid att städa!

Idag har jag haft en sån dag. Jag har städat, och jag har varit spontan. Och jag har shoppat.
Och om denna dag var obokad är faktiskt morgondagen ännu mer obokad.
I like! A lot!


Var på stan för att handla födelsedagspresenter...
Och spontanshoppade ett par solbrillor till mig själv av bara farten!


Och ännu en ny ring fick följa med mig hem!
Man blir ju liksom lite extra lycklig av alla dessa fantastiska ringar!


Trevlig spontan te-och pratstund hos grannfrun resulterade i lite nytt smink...


och ett par nya stövlar! Tack A för det! ♥

Sometimes it´s good to be me!


Det är nära nu

Våren försvann i ett töcken av sjukdom, stress och kyla, och vårkänslorna ville inte infinna sig. Inte ens med den bästa välvilja i världen.

Idag förtränger jag det. Det är torsdag. Jag jobbar hemifrån. Har en nöjdhetskänsla i kroppen. Inte pirrig och bubblig, snarare lugn och grundad. Det är tyst omkring mig. Ingen stör. Jag får saker bortgjorda. Tar tag i det som behöver tas tag i. Låter saker få ta den tid dom behöver ta.

Det är lunch. Och sol. Jag har knövlat ihop ungarnas saccosäckar och ligger bekvämt på bron. Det enda som låter är fåglarnas kvittrande och en avlägsen grannes gräsklippare. Och postbilen. Näsborrarna fylls av en blandning av solkräm och nyutslagen hägg. Kroppen är tung och avslappnad, fötterna värker något efter morgonens dust med crosstrainern. Världen är vit av solsken bakom mina slutna ögonlock och i munnen har jag smak av tjuväten kolasås.
Och jag är här och nu. Och vill inte vara någon annanstans.

Och så får jag äntligen grepp om den. På riktigt. För första gången i år. Känslan av att sommaren faktiskt kommer, att det är nära nu.


jag 2.0?

Ibland träffar man på människor som får en att vilja vara allt det där man egentligen är, men kanske inte orkar vara.
Som får en att vilja imponera, inspirera, initiera.

Som får mig att vilja vara mitt bättre jag.









Dom människorna, dom samlar jag på.


Vem fick é bäst?

Igår skulle stora A sova över hos en kompis och lilla G skulle få sova i mammas och pappas säng, något han längtat efter länge.
När den ömma modern kom hem på kvällssidan var lilleman fortfarande uppe och vid mycket gott humör. Jag konstaterade att vilken lyxig kväll han skulle få, att äntligen få sova med mamma och pappa. Lilla G konstaterade då glatt att "tänk va lyxigt ni kommer att få, som får sova med mig"!

Tänk att möta tillvaron så, att se sig själv som en tillgång, lyxigt för vem som helst att umgås med!
Det är grejer det!


Lillvännen förklarade lite senare för den ömma fadern att han (pappa) var tvungen att dela med sig av honom (Lilla G) till mamma, för det var ju trots allt hon som fött honom. Och A.

Josåatt... Rättvis fördelning ska det vara av dom stora tillgångarna i livet!
 


... och makten är din

Var idag på en givande Shiftlunch på Norrlands Operan. Lyssnade där bl a på inspirerande Torstein Bratvold som pratade om makt.
Min första tanke var att ordet makt lät hårt, grått och stramt. När sedan Torstein sedan började prata blev ämnet varm, färgrikt och levande.
För det var inte vilken makt som helst Torstein pratade om,
det var den viktigaste makten av dom alla - den vi själva har.
Den makt som får mig att bestämma mig för vad jag ska göra, vad jag vill lägga min tid på, vilket humör jag vill vara på, vilket förhållningssätt jag väljer att möta min tillvaro med.
Makt att välja...
Tror det var Sartre som en gång sagt att människan alltid har ett val, alltid. Jag kan inte styra vad andra gör, tänker och säger, vad som händer i den fysiska verklighet vi alla lever i. Men jag kan välja hur jag förhåller mig till det som händer i min tillvaro.
Och det, det är en makt jag gärna väljer.


Magic mondays?

Tänk om alla veckor började med en måndag som denna. Då skulle det inte vara så tokigt med måndagar.

En måndag med spända muskler på iksu,
coachingnärvaro och inträffade shift,
en sjukgymnast med rätta knycken,
glada söner med solvarma kramar,
löparenergi som jagar bort stress och trötthet,
och framför allt; en oväntad present från oväntat håll, som lämnar en gladkänsla i kroppen hela dagen.

Då vore det inte alls tokigt med måndagar.


RSS 2.0