Highlight

Den här torsdagen går inte av för hackor!
Har gymmat, jobbat och julklappsshoppat.
Och stan har glittrat och gnistrat i diverse ljusuppsättningar och snön har dalat ner vacker och julig.
Och dagen toppades med Breaking Dawn part 2 i trevligt sällskap.
Oslagbart.
Det enda som kan bli bättre är morgondagen.
Då är hela la familia ledig!
 
 

En och annan sanning

Hörde två klokheter idag...
 
"Den utveckling som är bäst är den som blir av."
och
"Ingen vetskap är så exakt som efterklokheten."
 
 
Gillar nya sanningar.

"Kan jag få receptet...?"

Recept mot en deppig dag:
 
90 min riktigt tung, svettig träning med dunka-dunka i lurarna
1 st nybakad scones till frukost
1 stor kopp rykande hett te
Lite snöflingor utanför fönstret (obs - doseras varsamt!)
Michael Bublés julskiva i bakgrunden
Ett peppande telefonsamtal med fina vännen
Perspektivbyte
 
Strössla sedan med valfri mängd meningsfullt arbete efter tycke och smak.
 
Voila!
 
 
 

Vilse

”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta
som bara kan hittas av den som gått vilse.”
 

The only way of being

To let myself go
To let myself flow
Is the only way of being
There's no use telling me
There's no use taking a step back
A step back for me
 
 
 
Total och fullkomlig kärlek!

Kungligt bra med mål

Guess what? Förra veckan anmälde jag mig till Midnattsloppet. Igen. Tanken var ju att jag skulle springa i årets upplaga, men ett bråkande ben ställde till det för mig och istället fick jag nöja med att agera hejarklack och njuta av stämningen på sidan om.
Men nu är jag alltså anmäld och 17 augusti 2013 är det banne mig jag som springer på Söder mitt i natten! 
 
Meeen. Hur glad och stolt jag än är över mitt beslut att göra ett nytt försök, var det inte det jag ville lägga fokus på. Nä, det jag ville lyfta är vad som hände i huvudet efter att beslutet var taget!
 
Trots att jag fortfarande inte kan springa har jag ändå upprätthållit träningen i övrigt och varit både diciplinerad och duktig. Men nu! Sedan anmälan till Midnattsloppet har fokuset varit totalt, engagemanget komplett och motiveringen på topp. Och som den målmotståndare jag ibland tenderar att vara blir jag blown away över att återigen uppleva kraften i ett tydligt satt och SMART-säkrat mål!
And I just loooove it!
 

Vad är fel med det?!

Det pratas mycket idag om att vi har så stort av bekräftelse, därav facebookande, twittrande, bloggande, osv.
Men tänkt om det inte bara handlar om behov av bekräftelse.
Tänk om det också handlar om behov av befästelse. Att få säga, skriva, uttrycka sig - att befästa en känsla, en tanke, ett statement. Göra den grundad i sin egen kropp, i sitt hjärta, i sin hjärna. I den yttre verkligheten.
 
Eller som en coachkollega sa. Om det nu handlar om behov av bekräftelse, vad är då fel med det?
 

Överlevnadsstrategi

Och återigen kan jag bara konstatera.
Att morgonträning, solglitter i träden och mysfrukost med soft musik och en dagstidning ger överlägset bäst start på dagen.
Den känslan mina vänner, den lever jag på hela dagen!
 

Liten tjej i stor kostym

Det händer ibland att jag tackar ja till utmaningar som jag upplever liiite väl stora. Och jag gör det oftast för att dom ligger en bit fram i tiden och känns så där lagomt abstrakta. Och för att jag får samma känsla som när det gäller vissa "drömmar" man har i livet. Att det låter roligt. På "pappret" så att säga.
 
Men när man börjar fundera över hur man ska gå till väga för att uppnå det man nu drömmer om inser man ibland att "nja, den vägen vill jag inte gå, den här drömmer är inte värd priset det kostar", att drömmen inte håller när man synar den. Och man slutar drömma just den drömmen.
 
Så varför gör jag då så? Varför har jag en förmåga att ta på mig den liiite för stora kostymen och tacka ja till liiite för stora utmaningar? När jag inför varje sådan utmaning lovat mig själv dyrt och heligt att inte utsätta mig för detta en gång till! Vaför säger jag inte bara nej?!
Var det kanske bara så att jag helt enkelt tackade ja för att jag tyckte att det verkade kul? Även på "pappret"? Att första känslan var rätt? Kan det vara så att "varför" inte är viktigt?
Kan det helt enkelt vara så att ibland är det värt att ta på sig den stora kostymen, checka in och se vart resan bär?
 
 

Just så

"Ask a flower in the field: ‘Do you feel useful? After all, you do nothing but produce the same flowers over and over?’ And the flower will answer: ‘I am beautiful, and beauty is my reason for living.’
Ask the river: ‘Do you feel useful, given that all you do is to keep flowing in the same direction?’ And the river will answer: ‘I’m not trying to be useful, I’m trying to be a river.’
Don’t try to be useful. Try to be yourself: that is enough, and that makes all the difference. ...
 
Walk neither faster nor slower than your own soul. Because it is your soul that will teach you the usefulness of each step you take. Sometimes taking part in a great battle But sometimes you can do that simply by smiling, for no reason, at someone you happen to pass in the street. Without intending to, you might have saved the life of a complete stranger, who also thought he was useless and might have been ready to kill himself, until a smile gave him new hope and confidence." 

Paulo Coelho

 

 

 

 

 


Bland guldkorn och silverstänk

Allt är inte guld som glimmar.
Ibland kan det vara diamanter.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Karma

Idag har jag dejtat Karma, fler än en gång.
Och kom ihåg mina vänner, what goes around comes around - and it goes both ways!
 
 
 

Slö, slapp och fortfarande nöjd

Sitter och slöar i soffan med datorn i knäet och tekoppen i handen. Njuter av att höra ungarna prata med mormor i köket, dom låter så stora och kloka, och hjärtat blir ännu lite större. Hur mycket kärlek får det egenligen plats i ett normalstort mammahjärta?
Ikväll blir det middag på Höga Kusten Hotellet och firande av mamma och pappa, som firar 40 år tillsammans. Ska bli trevligt, hela stora familjen och god mat.
Känns som en najs lördag helt enkelt.
 
 
 

Fredagsnöjd

Shoppingtur till Birsta idag med lilla pappa. Eller ja, pappa gjorde en massa ärenden runt omkring, medan jag strosade ensam och nöjd i Birsta city.
Tro det eller ej; lät alla fina klänningar hänga kvar, liksom dom glittriga topparna och blingade ringarna och shoppade bara sånt som var nödvändigt.
Okej, förstår att ordet nödvändigt kan tolkas högst subjektivt...
Men en trevlig dag blev det och jag var toknöjd med sällskapet!
 
Nu har maken anlänt till lilla Staden och ungarna är uppspelta.
Själv kurar jag i soffan, fredagsnöjd och hoppas att någon (?) kan tankeläsning och förstår att jag sitter och väntar på ett glas rött och lite choklad!
Och passar förstås på att önska er alla en fin alla helgons helg!
 

Att göra eller inte göra, det är frågan!

För en tid sedan, börjar vara ett tag sedan nu, sa en klok kvinna till mig nånting i stil med att insikter utan handling inte ger så mycket egentligen. Och tro mig, detta är något som jag grunnat på många gånger och också bloggat om tidigare.
Och så igår, när jag var på BRIS-dag, avslutades dagen med en föreläsning om motivation, där föreläsaren ställde frågan om vad som krävdes för att uppnå resultat.
Många kloka och bra saker sas av publiken, såsom engagemang, intresse, planer, strategier, osv. För mig var det något helt annat som dök upp först i huvudet - nämligen att man faktiskt GÖR något.
För om man ska vara helt krass, så hur många planer och strategier jag än har, och hur engagerad och intresserad jag än är, så blir det inget resultat om jag inte lägger på en handling!
Och ska jag fortsätta vara krass, så kan jag faktiskt uppnå resultat utan engagemang, intresse och strategier. Även om det inte alls blir lika kul och motiverande. Men det går!
 
Och jag kommer på mig själv med att inse att jag gått från en insikts-junkie till en handlingens kvinna! I alla fall i teorin...

RSS 2.0