Igår, idag, imorgon...

Julen har passerat och jag har masat mig upp ur soffan och släppt greppet om chokladasken och tagit ögonen från senaste Jane Austen-filmen.
Blicken har lyfts och saker planeras in och grejer bokas upp.
Känner mig redo att göra avslut.
Att säga hej då till 2013 med tacksamhet och välkomna 2014 med tillförsikt. 
Om 2012 var uppförsbacke och motgång, så har 2013 präglats av beslut och förändringar.
2013 var året som visade möjligheterna och det var det året jag valde att ta dem.
Detta år fylls jag av tacksamhet när jag tänker på året som gått.
Tacksamhet och ödmjukhet.
Tacksam mot mina nära och kära. För att ni stöttat, trott, hejat, peppat, sett, lyssnat, frågat och bara funnits.
 Ödmjuk inför allt det goda jag fått ta del av.
Känns som om jag går in i det nya med ett bra bagage.
 
Gott nytt år alla ni fina!
 
 
 
 

Vitt vs grönt

Julhlelgen ifjol...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och julhelgen i år...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Olika.
Men båda bra på sina sätt.

På banan igen

Känslan när man börjar återfå kontrollen över sin kalender. 
Totalt lugn och fullkomlig frid i själen.
I alla fall för fröken Kotroll! ;-)

Sweet like candy

Söndagkväll och fjärde advent.
Pepparkakor, skumtomtefudge, saffransskorpor och innebandymorsa.
Det här är den dag jag längtat mest efter, när jag längtat efter julledigt.
Varför?
Jo, en helt vanlig helg ligger snart bakom.
Men inga vanliga söndagsrutiner gäller. Ingen söndagsblues. Inte den här söndagen.
För den följs av en ledig måndag.
Som följs av fler lediga dagar.
Många lediga dagar.
Med frihet att fyllas med vad jag önskar.
Nästan som förlängd fredagsfeeling.
 
 
 

Jullov - here I come!

Så. Då kom den.
Julledigheten.
Som jag har längtat.
Och förmodlingen är stunden just nu som bäst; fredageftermiddag med hela härligheten framför mig. Med allt fortfarande möjligt, med allt fortfarande perfekt - i all sin ogjordhet.
Mjukisbyxorna är på, liksom gosigaste tofflorna. Håret i tofs och sminket väntar på att tvättas bort. Te och lussekatt.
Och i kroppen bor lugnet och glädjen.
 
Jullovet - here I come!
 
 

Needing and wanting

Ibland är det bra att inte få det man önskar.
Utan att istället få det man behöver.
 
 

What goes around comes around?

Brukar lite halvt på skämt säga att jag tror på karma, what goes around comes around.
Inte så att jag tror att människor som är drabbade av otur, sjukdom och motgångar har gjort sig förtjänt av det, absolut inte.
Däremot tror jag att det ligger något i att göra gott och få gott tillbaka.
Att man liksom invisterar godhet i olika människor och handlingar, för att sedan få återbäring, av andra människor, i andra sammanhang.
 
Lite så känns min tillvaro för tillfället.
Utan att "förhäva" mig själv vet jag med mig att jag allt som oftast är en snäll människa.
Ställer gärna upp om jag kan, lyssnar mer än gärna, bidrar med både engagemang och närvaro.
Jag gör det för att jag vill. För att jag kan. För att jag mår bra av det.
Och just nu känns det som om jag skördar frukten av det. 
 
Människor berättar om att jag bidragit i deras liv. Att jag hjälpt dem. Att de i svåra situationer plockar fram något jag sagt. Att de är glada att jag finns.
 
Jag blir så rörd. Berörd. Ödmjuk. Tacksam.
Av att något jag gör av äkthet och utan baktanke bidrar.
Att jag gör skillnad.
Det är stort. Riktigt stort.
 
Det gör att jag blir glad, får energi, får lust. Att göra mer, lyssna mer, engagera mig mer.
Och godhet fortsätter föda godhet.
 

Hollywood goes reality

Tänkte skriva ett inlägg om hur mycket jag längtat efter just denna jul.
Som ska firas hemma.
I mitt Umeåhem.
Med levande gran, mamma och pappa på besök, lakritsknäck, böcker, bakning, marmeladkokning, promenader, mys med grabbisarna.
Ett hav av tid, redo att fyllas.
Med dagar som får gå i ett annat tempo än vardagen. Ett lite mjukare tempo. Ett vänligare tempo.
Dagar som ska göra att själen kommer ikapp.
 
Men efter kvällens bravader vid spisen - med knäcksmet överallt utom i formarna, sockertrådar som kladdar och ett berg av disk - är allt som ryms i mitt huvud hur mycket jag avskyr att koka knäck!
 
Men. Det lär bli jul i alla fall. Och knäcken kommer smaka magiskt!

Nedräkning

Jamen visst har vi konstaterat det förut. Att tiden går fort. Framförallt helgerna.
Denna helg var inget undantag.
Sitter här med söndagsblues i kroppen, egentligen helt utan anledning. 
Ja, förutom att jag v e r k l i g e n längtar efter jullov nu.
Så, jag tar och packar ner tacksamheten, måbrakänslan och julstämningen från helgen och gör mig redo för kommande arbetsvecka.
Upploppsvecka.
Snaaart jullov.
Tjohoo!
 
 

Natten går tunga fjät...

Har varit på äldsta sonens luciafirande på skolan.
Dom var så fina och så duktiga alla.
Och tacksamheten är stor.
Att det är en bra klass han går i.
Att dom har bra och engagerade lärare.
Att skolan är liten och alla känner alla.
Att sonen och hans kompisar är 9 år och livet är en fest och dom är bjudna.
Att det syns att dom trivs med varann och har roligt och är så där fnissiga som bara ett gäng 9-åringar kan vara på en scen, klädda som tomtar, lucia, tärnor, möss och pepparkaksgubbar.
 
Och jag däckas av känslan av att jag vill bevara ögonblicket. Bevara känslan.
Inte så mycket för min skull. Mer för deras skull.
För att kunna plocka fram när tonåren inträtt och livet upplevs svårt och komplicerat.
För att få vara i känslan när det är dags för studenten och vuxenlivet står för dörren.
För att när som helst kunna få vara i känslan av lättsamhet, gemenskap och fniss.
Därför.
 
 

Bland lycka och tvivel

Halloj goa vänner!
I'm back!
Sen vi sågs sist har jag varit offline, gjort jul, sovit, haft kvalitétstid med sonen, gjort karriärsval, kommit på hur mycket jag trivs med tillvaron, lekt innebandymorsa...
Och saknat bloggen!
Samtidigt som jag märker hur svårt det är att komma tillbaka till bloggandet efter ett uppehåll.
Man (typ jag) hinner drabbas av tvivel. Om det verkligen finns någon som vill läsa det jag skriver.
Och jag behöver påminna mig själv, varje gång, att bloggandet är för mig egen skull.
För att jag älskar att skriva, fota och uttrycka mig.
 
Så då tar vi och bryter tystnaden för denna gång.
I'm back and happy to be here!
 
 

RSS 2.0