Nu är det dags!

Nedräkning pågår.
Inte till den omtalade fotbollsmatchen då. Nä. Nedräkning till helgen. Och hemresa. Hem till mams och paps. 
Hemlängtan har legat och pyrt länge och har nu byggt bo i bröstet.
Jag vill kura i den mjuka soffan, krama fina lillebror, ta promenader som bjuder på både stad och hav, spela kort och förlora mot pappa, smaka mammas nya teer, söka Ivar som alltid gömmer sig när vi kommer (katten alltså).
 
Förstå mig rätt.
Jag bor där jag vill bo. Har inga planer eller önskningar om annat.
Men då och då måste jag hem. Hem till rötterna. Hem till det bekanta. Hem till det ångemanlänska svårmodet.
Och nu börjar det verkligen vara dags!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0