Mer diamanter än damm

Går omkring och känner mig lite allmänt irriterad över det kaos som intagit vårt palats.
Dammråttorna hugger efter dom modiga som vågar passera och tvättkorgen aspirerar på att bli Sveriges högsta berg.
Känns det som i alla fall.
Det är då yngsta sonen kommer och ger mig en stor kram.
Och säger:
Mamma, jag älskar dina kramar. Dom är så varma och sköna. Du är precis en sån mamma jag ville ha.
 
Och jag vet att det är det mina prinsar kommer att komma ihåg, mammakramarna.
Att det alltid fanns tid till kramarna. 
Och att i palatset dom växte upp i fanns det alltid mer diamanter än damm.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0