Stor i orden, liten på jorden

Jag har känt mig småsur och lite gnällig i veckan. 
Det har varit mörkt, kallt och blött ute. Ungarna har tjafsat - med varandra. Och jag har varit trött.
Men då händer det som händer ibland när man hänger upp sig på småsaker.
Livet kommer med en pekpinne.
Som ger lite perspektiv.
 
Och plötsligt så är inte lite mörker, kyla och väta så jobbigt. Hösten kan ju vara riktigt vacker. Och efter hösten och vintern kommer ju faktiskt våren och sommaren. 
Att ungarna tjafsar går att ha överseende med, för dom är ju m i n a ungar. Och för det mesta är dom ju mina prinsar.
Och om jag nu är så himla trött så får jag väl helt enkelt sova mer!
 
Så idag får gnälligheten och surandet kliva åt sidan och ge utrymme åt ödmjukheten och tacksamheten.
Tacksam över förmåga till perspektivbyte.
Tacksam över både de stora gåvorna och de små underverken.
Ödmjuk över det föränderliga.
Och ödmjuk inför det sköra i livet.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Victoria

Du skriver så bra Katarina, tack gör att du delar med dig!
Kram Victoria Ö

Svar: Tack Viktoria! Så glad jag blir! :-)
Katarina Sjögren

2013-10-10 @ 22:31:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0