Trea nia

Trea nia.
Det är lite tyngd i det. Liksom lite definitivt. Ingen återvändo.
Lite grann som att stå på högsta trampolinen, titta ner, komma på att man ångrar sig, titta bakåt, se kön och inse att det inte går att backa.
Så det är bara att gilla läget.
Och hoppa!
 
Så trea nia är mina nya siffror att vänja mig vid.
 
Men oavsett siffror så ä l s k a r jag att fylla år.
Älskar.
Att vakna tidigt. 
Att känna i hela kroppen att dagen är min.
Att känna magin.
På precis samma sätt som när jag var liten.
Älskar.
 
Fina presenter...
 
...goda kakor...
 
 
 
...farmors servis...
 
...fantastiskt väder...
 
...åsså klänningen i finaste tyget!
 
Som sagt. 
Trea nia.
And loving it!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0