En sån dag?

Jag brukar vanligtvis vakna på gott humör.
Även om jag är den okrönte drottningen av snoozning och visst kan jag vara trött och självklart är det många gånger jag hellre vill somna om.
Men som sagt, oftast med ett gott humör.
 
Men i morse vaknade jag inte alls med ett gott humör. 
Snoozade, blundade, slumrade.
Lyssnade på vårfåglarnas idoga kvittrande genom det öppna sovrumsfönstret.
Försökte hitta åt en lyckakänsla i magen som vanligtvis infinner sig när jag blir påmind om våren.
Men, ingenting. 
Tomt.
 
Klev upp och gjorde allt det där man nu gör på morgonen.
Och inte förrän jag kom på jobbet kom jag på vad det var som inte stämde.
Jag var på dåligt humör!
Det fanns liksom inget leende på lager.
Så jag köpte läget och tänkte att då får det väl vara en sån dag!
 
Men tack och lov för coaching.
Och tack och lov för gamla goa vänner.
För nu sitter jag här, i soffan, på väg i säng och känner att det blev inte en sån dag!
Det dåliga humöret är bortjagat och leendet är på plats.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0