Mersmak

Tänk om de flesta dagarna kunde sluta så här.
Med löptur tillsammans med maken.
Ackompanjerat av rosa kvällshimmel och ett försiktigt regn.
Asfalt och elljusspår.
Uppförsbackar, nerförsbackar.
Jobbigt. Fantastiskt.
Behaglig temperatur.
Med bara linne och korta löpartajts.
(Sa jag att jag äntligen hittat löpartajts med kjol? Yeey!)
 
Såna kvällar lämnar mersmak.

Pirr och förväntan

Två och en halv vecka kvar till Midnattsloppet 2014.
Jag blir alldeles pirrig i magen av förväntan!
Även om jag inte nått de träningsresultat jag tänkt mig i början av säsongen.
 
Eller säsong och säsong...
Har bestämt mig för att det inte finns någon specifik löparsäsong,
hela året är en enda lång löparsäsong!
Bara med varmare eller kallare luft att andas in när jag flåsar fram.
 
Men, även om jag inte är i önskat läge är jag på banan och njuter av pirret och förväntan!
 
 
 
 
 

Försmak

Mina svärföräldrar är pensionärer och brukar skämtsamt säga att de fick mindre tid sedan de blev pensionärer.
Nu när jag är långledig denna sommar anar jag en försmak på detta fenomen.
Kameran är full med bilder och huvudet fullt med texter.
Men tiden?
För att ordna med bilderna och få texten på pränt.
Den finns liksom inte.
Eller, jag vet ju att tiden finns.
Men annat prioriterar sig själv dessa dagar.
Som att njuta av värme, trevligt sällskap, böcker, stranden, planering av årets roadtrip.
Men.
Tid eller ej.
Bloggen fortsätter leva, om än på sparlåga.
Och jag fortsätter njuta, Och fota. Och tänka texter.
 
Puss!
 
 

Balsam för själen

En och en halv vecka in i ledigheten och jag har totalt anammat semesterlunken!
Fick den finaste inledningen nånsin i Härnösand hos mina föräldrar och sedan har det bara fortsatt i dur.
 
På riktigt njuter jag varje vaken sekund.
Av att påta och pyssla.
Jag rensar ogräs, bakar sockerkaka, lunchar med fina vänner, klipper gräs, går på gymmet, promenerar i skogen, ser filmer.
Tycker till och med att det är ganska roligt att laga mat.
Njuter av att vara osminkad, ha håret uppsatt i en tofs, gå i mjuka kläder.
Men tycker att det är jättekul att få dra på mig dom tajta jeansen, en nyköpt överdel, kliva i klackarna och måla eyeliner innan jag drar på stan.
 
Jag har svårt att hitta dom riktigt bra orden för att förmedla den känsla som helt och håller uppfyller mig.
Tror att det handlar om tempot, egentligen.
Jag får äntligen en chans att anpassa tillvaron till m i t t tempo, istället för tvärtom.
 
Och det mina vänner, är som balsam för själen.

RSS 2.0