Up to date

 Måndag och sista mars. 
Snön är borta från tomten och nya våffeljärnet blev invigt på altanen i helgen.
Solen lyser skoningslöst på skitiga fönster, dammiga hyllor och törstiga krukväxter.
Helt plötsligt är ungarnas kläder för varma, för små och för leriga.
 
Jag är fortfarande uppfylld av förra veckans inspirerande friskvårdsutbildning.
Och lite vemodig efter att ha blivit avtackad på mitt deltidsvikariat.
Och pepp på att äntligen få gå upp till heltid på min ordinarie tjänst.
Men mest av allt får jag stora leendet när jag tänker på intervaller och den långlediga sommaren.
 
 
 

Trivselfasen

Jaha ja...
Nu är jag där igen.
I den där fasen.
I den där fasen när jag nördar in mig totalt på träning i allmänhet och löpning i synnerhet.
I den där fasen när jag slukar tidningar om träningen.
I den där fasen när jag söker alla tillfällen att prata om löpning.
Helt enkelt i den där fasen när jag blir skitjobbig att vara med för andra som inte har lust att nörda lika mycket som jag.
Men ÅH vad jag trivs att vara där. 
I den där fasen.
 
 
 

Vårprickar och bebismagar

Lördag.
Men inte vilken lördag som helst.
Vi är i Härnösand och har äntligen fått krama på grabbarna som varit sportlovslediga.
Våren är ett faktum och vad gör det att det blåser storm när solen hedrar oss med sin närvaro.
Firade det med nya prickiga klänningen, dom cerisa strympbyxorna och en tur till IKEA och Birsta City.
Och jag har fått klappa svägerskan på bebismagen!
Inte vilken lördag som helst!
 
Btw.. Visst vill ni se bilder från Vänjaurbäck förra helgen?
Okej då! ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Omvärldstrött

Känner mig lite omvärldstrött.
Inte nog med att man ska ha koll på diverse hud- och hårvårdsprodukter. Vilka är bra för vad och vilka gör minst skada på miljön?
Och glöm inte kläderna! Är det ekologisk bomull och har arbetarna haft okej arbetsvillkor?
Och by the way. Vad ska man äta? Och glöm inte bort att motionera, men gör det rätt!
Sedan funderar man över föräldraskapet. Överallt översköljs man av goda råd, var si, var så, gör ditten, gör datten.
Om man sedan lyfter blicken något så går det ju inte att låta bli att oroa sig över miljöförstöringar, klimatförändringar och alla gifter som är i omlopp.
För att inte tala om alla människor som är drabbade av sjukdom, fattigdom, krig, omänskliga arbetsvillkor.
Och djuren som plågas i väntan på att bli föda...
 
Det låter kanske som att jag raljerar över allvaret, men så är inte fallet.
Absolut inte.
För jag inser allvaret.
 
Men jag blir trött.
Och känner mig otillräcklig.
Och funderar över i vilken ände jag ska börja?
Vad är viktigast? Och ska jag utgå från vad som är viktigast för mig, eller vad som är viktigast för andra?
Hur brett periferiseendet ska jag ha?
Hur ska JAG lyckas rädda mig, mina ungar, världen? 
 
Ja.
Jag känner mig lite omvärldstrött idag.
 
 
 
 
 

Egolov?

Måndagkväll och veckan är igång.
Ungarna har sportlov och får njuta av både farmor & farfar och mormor & morfar.
Och som alltid saknar jag dem när de är borta, känner mig inte riktigt hel.
Lite grann som en ständig känsla av att jag glömt något viktigt när jag har bara mig själv att ta hand om (maken tar ju faktiskt hand om sig själv!).
Men mest är jag glad och tacksam. 
Att ungarna får chansen att utveckla egna relationer till farmors och mormors.
Att dom får bli lite bortskämda.
Att dom ges möjlighet att skapa minnen dom kommer bära med sig.
Och jag ges möjlighet att vara ego.
Tänka på träning och äta den mat j a g vill.
Att jag och maken får prata klart och vara mer än bara föräldrar.
Och.
Inte att förglömma
Att jag får sakna.
Så det blir så där härligt ljuvligt att ses igen!
 
 

RSS 2.0