Tar det som det kommer

Har inte bloggat på en smärre evighet.
Sanningen att säga så är det för att jag velar.
Om bloggens varande eller inte varande.
Om syftet.
Om att vara "tillgänglig", vilket ibland skrämmer skiten ur mig.
Men samtidigt.
Det är ju så j--la roligt. Att uttrycka, skriva och fota.
Har jag då kommit fram till något?
Nä. Inte det.
Trodde jag bestämt mig för att lägga ner, men så ikväll, bland bloggläsande om mode, heminredning och inspiration, mellan mejlen om helgens Tunnel Run och slösurfande på Fejjan, så kom lusten.
Så vi tar det som det kommer helt enkelt.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0